Det verkade först som en dröm som inte skulle gå i uppfyllelse men blev istället starten på en ny möjlighet. Hon upptäckte sin talang i en helt ny sport – telemark.
Martina, som är uppväxt i Lauterbrunnen, ställde sig för första gången på ett par skidor när hon var två år gammal. Tack vare skidklubben och lyckosamma tävlingar handlade det snart om skidåkning på elitnivå.
En framgångsrik karriär inom skidsporten fick tyvärr avbrytas efter en olycka då hon skadade ryggen, knäna och ena handen. Särskilt ryggen klarade inte längre belastningen.
«Efter operationen slutade jag med elitidrott och började utbilda mig till skidlärare.. Läkarna sa först att jag aldrig skulle kunna åka skidor igen men jag gjorde förstås tvärtom och anmälde mig direkt till utbildningen.»
På skidlärarutbildningen var Martina tvungen att välja en andragren. Utan någon kännedom om sporten valde hon telemark. När hon strax efter sin utbildning deltog i den schweiziska skidtävlingen Snowhappening med sina telemarksskidor upptäcktes snabbt hennes stora talang för sporten.
Två veckor efter Snowhappening blev Martina uppringd av tränaren för landslaget. Han ville att hon skulle börja träna med dem och strax därefter även ha med henne i världsmästerskapen. Martina hamnade alltid bland de topp fem bästa skidåkarna i de fem första VM-tävlingarna. Hon hade ingen aning om vad hon egentligen gjorde där. «Huvudsaken var att jag på något sätt kom ner snabbt.»
«Det grep mig igen och jag blev fast, eftersom jag fick vara en del av ett lag och tävlingslusten som jag hade saknat de senaste åren kom också tillbaka.»
Martina tränade främst med Luna under sin rehabilitering och hos sjukgymnasten. Hon kunde tack vare redskapet vänja sig vid vissa rörelser igen, förbättra sin koordination och aktivera känseln i musklerna. Numera använder hon emellertid även Casa regelbundet i hemmet.
«Jag behöver den verkligen även under mina vilodagar för att hålla mig aktiv, och de skador jag har haft behöver mycket vård. Det är därför jag är så glad över att ha Casa hemma.»
