Hur kan man även med två höftproteser vara snabbare än de andra?
Det får du reda på i historien om Daniel ”Dänu” Müller.
Daniel körde bil för första gången som 7-åring. Det var antagligen då som passionen föddes. Som tonåring smög han regelbundet ut från hemmet och körde med snabba bilar på de kurviga vägarna. Självfallet berättade han inte om detta för någon.
Men varifrån kommer hans passion för snabba fordon? Från pappan Herbert.
Herbert är kanske den mest berömda och framgångsrika racerförare som Schweiz har haft.
Och Daniel kör verkligen i sin pappas hjulspår. Den schweiziska racerlegendaren tyckte att allt gick för långsamt. Och inte heller för sonen Daniel kunde det gå snabbt nog.
«Jag kunde inte säga att det gjorde ont i ryggen, i höften eller på något annat särskilt ställe. Det gjorde ont precis överallt.»
De många timmarna i racerbilar har satt sina spår. Båda höfterna måste opereras. Rehabiliteringen på Luna börjar kort efter operationen.
Daniel är en levnadsglad kille som vill leva livet även i framtiden. Så han satsar allt under rehabiliteringen. Och hans energi ger resultat. Dänu gör extremt snabba framsteg – för honom kan det ju aldrig gå snabbt nog.
Idag kan Daniel åter gå upprätt. Leva ett aktivt liv. Och förstås: Köra snabba fordon.
«Jag är själv överraskad över hur snabbt jag har återhämtat mig. Nu gör jag allt som jag tidigare inte kunde.»
